Rädd för ljuset?
Ibland är jag rädd för ljuset. När våren kommer. Solen strömmar in. Och smutsen syns på fönsterrutorna. Dammråttorna dansar glatt i hörnen.
Ljuset avslöjar mörkrets hemligheter. Det fula som jag sluppit ta itu med.
Likadant i livet.
När illusionen brister. När ljuset tränger in och lyser upp mitt inre. Och jag ser allt vackert, all kärlek som bor inom mig.
Och ändå väljer jag att fokusera på dammråttorna och smusten. Det där som jag skäms för, som ger mig dåligt samvete, det som jag ångrar.
Jag är rädd för ljuset som avslöjar mitt innersta. Det är läskigt att möta sig själv.
Men vore det inte för solens strålar skulle jag kanske inte ha rengjort fönstren och städat upp dammråttorna.
Och se, det kanske inte är så jobbigt med en storstädning ibland. Att våga möte sitt inre. Kärleken och smutsen.
// Olle Ideström
”Det uppstår tomhet där hoppet dör.” // Leonardo da Vinci (1452-1519)
Försöker så ofta dölja mina svagheter och mina själsliga smärtor. Vänder mig liksom bort. SÅ märkligt när det oftast är sanningen, det som kommer fram i ljuset som ger mig möjlighet att välja och förändra.
Ljuset övervinner mörkret!!
Vad vackert skrivet. Tänkte på vad trött man blir av ljuset. Kanske just för att allt blir så tydlig och att det då är mycket att ta in.
Nyttigt och nödvändigt tror jag. Tack för en jätte inspirerande blogg.
Hej David, Tack så jätte mycket för din kommentar. Verkligen tänkvärd! Börjar mer och mer tro i och med startandet av den här bloggen att vi tillsammans har lösningen!
Häftigt att se hur mycket jag personligen får av t ex dina kommentarer!