Hej!
Jag har funderat på en sak. Nämligen hur det kan vara så att det som är positivt och gott alltid är välkomnande?
Alltså att jag får vara med om jag vill och vågar. Jag har så ofta velat vara med men inte vågat för att jag inte vet hur jag ska bete mig.
Det häftiga har varit de gånger jag ändå vågat och upptäckt att det visst går.
Allt det jag har drömt om, dansa, leka, älska, jobba, umgås, kämpa, lyckas, växa, får jag ju göra om jag bara vill. ( och vågar)
Det var en liten tanke bara.
Vad gör dig lycklig?
Glad lördag! 
Sarah
Hejsan,
talande bild
Jag håller med dig om att det kan vara svårt att våga.
Undrar varför, kanske låg självkänsla eller otrygghet.
Jag började en faktiskt en dans kurs förra veckan, något jag drömt om länge.
Kändes skit häftigt !!!!!
Ha det!
Per
Coolt,
hoppas det går bra på kursen.
Jag vill så gärna men vågar inte säga till en person att jag är kär i den.
Suck från en som vill men inte vågar…
Jag håller med, det är svårt att göra det man vill, men det är bara jag själv som kan ändra på det eller hur?
Hej Helena!
Jag håller med dig! Men jag tror också att vi kan be om hjälp.
Det är typ det ballaste verktyget jag har idag, att be om hjälp. Det har verkligen löst de mest svåra situationer jag haft.
En tanke bara.
Hoppas du får en fin vecka!
// Sarah
Dans, dans, dans! Ja för mig är det sannerligen också en genväg till lycka! Där hittar jag livsglädjen och spontaniteten i livet. Det är så härligt när man inser att den där livsglädjen faktiskt finns där, och att jag också får vara med och ta del av den! Tack för fint inlägg!
nerladdat